Av: Simon Hovlund
Plats och datum: Berte Kanutte – huset, 22 januari.
Symfoniorkesteret vid Högskolan i Volda har en långårig tradition av att hålla nyttårskonsert i början av varje nytt år, och den 21 och 22 januari var det alltså dags för årets konsert(er) som denna gången hölls på Högskolan i Volda sin kantinasal.
Minnesstund för Knut Ose
Konserten inleddes med ett minnestal om den nyligen avlidne Knut Ose – en musikalisk eldsjäl som haft stor betydelse och påverkan på Sunnøres musikliv, inte minst i Symfoniorkestern vid Högskolan i Volda.
Till minne av honom spelades en mycket harmonisk och vackert stycke, (”Pavane” av Gabriel Fauré) det var väldigt välspelat med ett stort lugn både i dynamiken och tempot. Det var väldigt behagligt att lyssna på, och framföringen av detta stycket var ett fint sätt att hedra Knut på!
Variert program
Efter detta tog alltså själva programmet vid med ”Music for the Royal Fireworks – Overture”. Detta verk av Georg Friedrich Händel var en passande låt att inleda konserten med, med sin maffighet och klassiskt barrocka stil! Dirigent Miki Campins gjorde ett gott jobb och såg till att orkestern spelade samlat och tight. Dock var det märkbart att orkestern på vissa tillfällen inte riktigt kom upp i rätt intonation, men det var inte så väldigt störande.
Näst ut på programmet var ”Ein Morgen, ein Mittag, ein Abend in Wien” (Franz von Suppé). Orkestern gjorde ett strålande jobb och den var rakt igenom mycket välspelad och fin att lyssna på, med sin lekfullhet rent rytmiskt och med sin skiftande atmosfäriska stämning: ena stunden dyster och i nästa glädjefylld!
Konserten fortsatte med ”Ungarsk dans nr. 5”av Johannes Brahms. För min del var detta en låt jag faktiskt hade hört mycket på förut, så jag visste hur den lät. Därför var det extra intressant att lyssna på när Volda Symfoni framförde den, och ”jämföra” med mitt inre minne av verket.
Orkestern framförde detta verk med stor bravour: Det var tight, sammanhållet, välintonerat och dynamiskt. Ren njutelse att lyssna på. Utan tvekan en av kvällens starkaste akter!
“Music for the Royal Fireworks –La Re´La Réjouissance” var sist ut i den första akten, innan det blev 30 minuters paus.
Stark öppning av andra akten
Andra akten öppnades starkt med en Overture inom den Romantiska stilen av Johan Strauss jr: ”Die Fladermaus”. Framföringen av detta stycket var mycket väl genomfört, och står sig kanske som kvällens mest imponerande framföring med många komplicerade och svåra passager (som orkestern klarade av utan problem), skiftande tempo och stor lekfullhet.
Andra akten fortsatte starkt även med nästa stycke, ”Unter Donner Blitz” som också den hörde till en av kvällens höjdpunkter, med utmärkt intonation och samklang i orkestern.
Pust-paus
En god konsert behöver ju variation och även andrum för att den skall bli bra, och den låt som verkligen gav några minuters andrum denna kväll var ”Pizzicato-polka”. Campins gjorde en strålande insats genom hela konserten, och på denna låten höll han tempot stadigt men med ett bra flyt, så att detta lugna stycke var harmonisk och skön att höra på, och strykarna höll väldigt god sammanhållning under hela stycket.
Efter att ”Tritsch-Tratsch-Polka” framförts var det alltså dags för programmets sista nummer: ”Pomp and Circumstance – Land of hope and glory” av Edward Elgar. Den var välljudande från första stund till sista, och var ett engagerande stycke att lyssna på. Detta stycket tyckte jag kanske var det som gav mest rum till alla olika sektioner i orkestret – alla fick de höras och ta plats, men aldrig så att en sektion för den delen blev dominant, nej det var en väldigt god balans hela vägen. Väldigt fint att ett så gott framfört stycke fick vara programmets sista punkt.
Extranummer
Då sista verket på programmet hade framförts kunde man för några sekunder tro att kvällens konsert var över. Men publiken ville ha mer och ”klappade fram” dirigenten, som tillsammans med orkestern stillde med ett extranummer. Extra festligt var det då publiken tog del i framföringen och klappade takten. Dirigenten fick leda publiken till att ibland ”hänga på” och ibland vara tyst.
Tydligt var det alltså att Voldingarna hade uppskattat kvällens konsert, och det den fullspäckade salen hade en god atmosfär då konserten var slut. Jag själv kan bara instämma, och sätter en mycket god karaktär på detta årets nyttårskonsert som kan sammanfattas med god kvalité framföringsmässigt med gott samspel, god intonation och precision och även god förmedling. Det är bara att tacka alla inblandade i konserten för en god musikalisk start på året.